En substansvärdering baseras på företagets balansräkning och tar hänsyn till företagets ackumulerade värde vid en specifik dag. Denna modell är således inte framåtblickande.
Vid en multipelvärdering utgår man från jämförbara, noterade bolag, vars nyckeltal sedan appliceras på det företag som ska värderas, t ex P/S- eller P/E-tal där företagets värde jämförs med hur liknande, noterade företag värderas i förhållande till omsättning eller resultat. Detta är en bra metod för att snabbt få en uppfattning om ett värdeintervall, men är i övrigt en relativt trubbig modell.
Kassaflödesvärderingen är för närvarande den vanligaste värderingsmodellen. Den utgår från antagandet att företaget fortsätter leva ”i evig tid”. Företaget värderas då efter dess framtida avkastningspotential baserat på dess framtida, prognostiserade kassaflöden. Svårigheten med denna modell är precisionen i prognoserna och därmed tillförlitligheten i dessa. En kassaflödesvärdering är den modell som tar hänsyn till flest antal parametrar, som t ex varumärkets styrka, personalens betydelse och företagets kapitalbehov.
Optionsvärderingar utgår ifrån principen att strategiska val innehar ett specifikt värde. I incitamentsprogram innebär en option en rättighet men inte en skyldighet att förvärva en mängd aktier till ett givet lösenpris vid en given tidpunkt. I utvecklingsprojekt är ofta en kassaflödesvärdering dålig på att värdera framtiden eftersom den utgår ifrån att alla investeringsbeslut i förväg måste vara förutbestämda. En realoptionsvärdering innebär att möjligheten till flexibilitet och strategiska val under utvecklingsprojektets gång tillför ett värde i projektet. Realoptionsvärdering är speciellt användbart i läkemedelsprojekt.