Fastpriser biter sig fast i onoterade företagsaffärer

Det vore en märklig företeelse i så fall om någon skulle säga ”Alla företag på börsen är värda p/e 10”. Vän av ordning skulle nog snabbt hävda att det inte går att värdera en vinstkrona likadant i en tillväxtbransch eller en mogen bransch. Branscher har olika attraktivitet och betyder olika för investerare. En tillväxtbransch accepterar lägre marginaler i utbyte mot tillväxt i omsättning. En mogen bransch ser annorlunda ut.

Av någon anledning biter sig bilden av att ägarledda, onoterade företag tenderar att bli värderade som en ”onoterad kategori” oavsett vilka värdedrivare eller värdeförstörare som karakteriserar bolagets rörelse eller bransch. Företagsmäklare har en tendens att sätta ”fastpris” i brist på bättre analysinstrument av vad som driver värde och vad som förstör värde ur ett investerarperspektiv. Jag har till och med sett företagsmäklare tydligt deklarera i Dagens Industri att deras företag till salu alltid kostar 5 ggr EBT justerat för hög eller låg soliditet. Något märkligt, måste jag säga. Och hur kom EBT in i bilden? Det är ju rörelseresultat efter finansiella poster, finansiella poster förändras alltid efter en transaktion och har dessutom inte alls med rörelsen att göra.

Multiplar är ett sätt att jämföra aktiepriser (eller rörelsevärden, EV) mellan företag. Det är ett enkelt och rimligt sätt att uppskatta värde på om informationen är begränsad. Men det är ett dåligt sätt att beskriva ett avkastningsvärde på. Det säger nämligen absolut inget om hur bra avkastning ett enskilt företag levererar till en specifik ägare. Till detta krävs en genomarbetad företagsanalys och kassaflödesvärdering. Rätt utförd skall en kassaflödesvärdering samvariera med en multipelvärdering på börsen. För onoterade bolag måste man dock också ta hänsyn till den rabatt som tillskrivs mindre bolag på grund av s.k. illikviditet.