Riskkapital vs. Private Equity

Idag har jag varit på plats när näringsminister Annie Lööf har diskuterat innovation med Stockholm. Intressant. Kring skiftet 2000, dvs för mer än tio år sedan, arbetade jag med investeringar på köparsidan. Jag jobbade med såddinvesteringar i norra Europa. Då konkurrerade kapitalet om de bästa affärsideerna och Venture Capital var högintressant. Det var förädlingen av förhoppningsbolag som gav avkastning. Man var beredd att vänta t ex 5 år på avkastning. När världsekonomin kom igång efter IT-kraschen växte en private equity sektor fram med tydligt fokus på avkastning genom omfördelning av risk, dvs högt belånade affärer. Och hur ser det ut nu?

Idag är direktavkastning på modet. Kan en tillgång/företag/innovation inte generera lönsamhet dag 1 så är tillgången inte välkommen i en avkastningsportfölj. Detta rimmar illa med innovationssystem som ju förvaltar en portfölj av innovationer och affärsembryon. Därför är nu riskkapital i tidiga faser närmast obefintligt.

Jag får inte känslan av att politikerna eller myndigheterna har någon bra väg att överbrygga detta problem. Jag är dock förvånad över att självinsikten är så pass hög. Bra. Men om det leder till konkret politik är jag mer skeptisk till.